Idag när jag red Emil så tänkte jag på vilken skillnad det har blivit. Minns första gången som jag red honom, hade pelham och var tvungen att sitta ner i sadeln för att överhuvudtaget ha en chans till att rida ihop honom, och det var inte länge sen, runt 20 December iår. Nu går det väldigt mycket lättare och jag kan rida lätt samtidigt som jag rider ihop honom. Idag red jag honom på riktigt med ett rakt bett och jag kunde rida ihop honom hur lätt som helst i alla gångarter. Har inte tänkt på det tidigare, men när jag gör det så är det väldigt roligt vilken utveckling det blivit på så kort tid.

Egentligen är det helt otroligt, hur lilla jag, på 160 cm kan rida ihop en stor bjässe (för mig iaf) på 173cm. Det är så himla roligt när man tänker så här. Ett stort djur med egen vilja som skulle kunna sätta sig på mig hur lätt som helst men som lyssnar på mig och gör vad jag säger åt honom, som jag kan sammarbeta med. Det känns som att jag och Emil passar så bra ihop, vi båda är lite lätt förvirrade, haha. Nej men, hitills har det kännts riktigt bra och jag är sååå glad att jag fått den här möjligheten och tilliten av Cissa att ta hand om hennes älskade "Silja line". Och jag hoppas att jag och Emil kommer lära av varandra en hel del och att vi kommer ut på tävlingsbanorna. Åh är så lycklig nu :P

Emil & Jag asså, he is my brother from another mother..... typ...

Foto; Joanna

BTW, Har väldigt ont om bilder på mig och Emil, så nu när det är lov ska jag tvinga med min pappa och ta ett gäng nya :D

/Elina