Det här har jag längtat efter att skriva må jag säga, nu är vi på G!! Som ni vet så har Shadde inte varit den roligaste att ha och göra med, han är stenhård i skallen, och då menar jag stenhård, men de har sin fördelar också- men tyvärr sina, ganska många, nackdelar.

Det har krävts mycket slit, tårar har runnit, Jag har dragit mitt hår av förtvivlan/besvikelse/rädsla. Nu känns det som att vi är på banan, (äntligen!!!!!!) för ungefär en vecka sen så bråkade jag med honom i 1 timme tills han gav sig och vart relativt fin i båda varven, jag var nöjd iaf. Dagen efter så var det bråk igen, jag provade olika bett, han tjafsade, hoppade upp och ner i luften utan kontroll, jag grät, han hade övertag, men efter en lång tid så släppte han och vart väldigt fin i båda varven. Dagen efter så bråkade han lite till en början men efter bara ca 10 minuter så var han tillbaka där vi slutade dagen innan. Nu går det bara åt rätt håll och för varje dag så kommer vi till ridning tidigare. Man känner verkligen hur han börjar jobba i hela kroppen när han kör och hela han löddrar av svett. Det är fortfarande en lång väg kvar, han går fortfarande i nedförsbacke, dock inte lika mycket, men i och med detta så känns det inte lika motsträvigt längre. Nu gäller det bara att han ska bygga upp sina rumpmuskler och sakta men säkert orka bära sig mer på bakbenen och givetvis att det ska gå att få ihop honom mycket mer.

/Elina