I början var du ingenting för mig, jag hatade dig, jag ville inte ha dig. Efter flera månaders slit så kunde jag gallopera 1 varv på banan utan att du drog och jag var hur lycklig som hellst. Jag tränade flera gånger i veckan för tränare för att jag skulle hitta dina knappar. Jag ville inte ha dig först, du betydde ingenting för mig. Första tävlingarna var en katastrof, vi stoppade nästan ut oss i LC/LB. Sommaren kom och jag började lära mig att rida dig. Vi debuterade LA i början av maj 2010 och debuterade MSVB i slutet av juli med 2 pet.Tävlings året var verkligen upp och ner, vi kunde vinna ena helgen och stoppa ut oss andra. Vintern kom, du sträckte dig i hagen, du blev frisk, han rida dig nån vecka, sen kom den dagen då du stog i boxen och distrik veterinären trodde du brytit benet. Från den stunden fattade jag hur mycket du verkligen betyder för mig, när du stog där i ambulansen med en matta under magen, När jag sedan lämnade dig på ultuna för några dagar frammåt, när vi hämtade dig igen. Allt det har bara gjort oss starkare, vi har hittat varandra, 5 tävlingar iår och placerad i alla. Vann årets första msvb och 2a i andra. Du är det bästa som hänt mig, varje dag tänker jag tillbaka på dagen då du lika gärna kunde ha lämnat mig föralltid. Du har tagit mig från botten till toppen. Utan motgångar kommer inte framgångar!

Det är du & jag, jag & du. Jag älskar dig vännen♥

/Elina