Här är den tyska utbildningsskalan. Källa finns här

Genomsläpplighet (ridbarhet)

Målet enligt den tyska utbildningsskalan, är genomsläpplighet (ridbarhet) vilket står för att hästen är korrekt riden och väl utbildad. Genomsläpplighet definieras genom att hästen lydigt och lösgjort, svarar för ryttarens framåtdrivande, sidförande och förhållande hjälpgivningar. Hästen är korrekt och väl utbildad, ger ett välridet intryck.

Genomsläpplighet kan inte uppnås, utan att alla de sex stegen som utbildningsskalan innehåller är väl genomarbetade. Ridbarhet står för sin innebörd, en genomsläpplig häst innehar en mycket hög ridbarhet.

Grundläggande fasen

Steget efter inridning är grundutbildningen, som är basen som senare skall utvecklas vidare under vidareutbildningsprocessen. Att befästa grunderna är en förutsättning för att uppnå målet: Genomsläpplighet. Grundutbildningen tillhör den grundläggande fasen (1-3) det vill säga: Takt, lösgjordhet och stöd.

Den grundläggande fasen bygger på att moment ett är att befästa takten hos hästen. Renheten och regelbundenheten, och att finna ett bra grundtempo anpassat efter ekipaget, som förblir densamma tills ryttaren ber om ett annat tempo. Exempel på taktstörning är fyrtaktig galopp (galopp skall vara en tretaktig, oliksidig rörelse). Andra taktstörningar är passgång i skritt och oregelbundenhet i trav.

När takten är befäst, är det dags att gå vidare till att arbeta med lösgjordheten. Lösgjordheten är en förutsättning för allt korrekt arbete, och hästen skall vara lösgjord såväl fysiskt som psykiskt. En häst som inte är psykiskt lösgjord, kan inte vara fysiskt lösgjord.

Utveckling av påskjutet

När grundutbildningen hos hästen är väl befäst, är det dags att gå vidare till vidareutbildningsprocessen. Under vidareutbildningen behandlas de resterande stegen i utbildningsskalan, 2-5 och 4-6.

Utveckling av påskjutet innebär precis som namnet avslöjar, en utveckling av hästens påskjut genom att ryttaren ber hästen att öka aktiviteten i bakdelen och således trampa in mer mot tyngdpunkten.

Stöd är ett svårt moment, som är en vanlig brist i utbildningen hos dressyrhästar. Ett korrekt stöd krävs precis som de fem andra momenten i utbildningsskalan, för att uppnå genomsläpplighet. Inkorrekt stöd kan leda till taktstörningar hos hästen. Vanliga bekymmer är att hästen arbetar bakom lodplanet, arbetar bakom hand, arbetar med falsk eftergift, hänger i handen på ryttaren, går emot ryttarens hand eller över tygeln.

Att korrigera ett felaktigt stöd är en svår konst. Har en häst lärt sig att arbeta inkorrekt så krävs det en mycket erfaren ryttare för att leda in hästen på rätt väg igen. Vissa hästar har exteriöra avvikelser eller nackdelar som orsakar svårigheter för att på naturlig väg finna ett bra stöd.

Schvung, definieras enligt "Richtlinien für Reiten und Fahren Band 1" (Svensk översättning: Ridhandboken 1), som "en överföring av bakdelens energiska impulser till hela rörelsen framåt. Hästen rör sig med schvung, när den energiskt lyfter fötterna och i svävmomentet för benen långt framåt.". En häst med god schvung har ett tydligt, avspänt, svävmoment. Ett spänt svävmoment ger balanstrav, vilket är felaktigt. Schvung innebär även att hästen skall svara för ryttarens framåtdrivande hjälper i en korrekt form, och föra den energiska impulsen bakifrån och framåt.

Schvung är en förutsättning för att utveckla bärigheten, även för att rakrikta och samla hästen.

Utveckling av bärigheten

Utveckling av bärigheten innebär arbete inriktat på träning av rakriktning och samling. Detta kan först påbörjas, när de andra faserna och momenten är väl genomarbetade och befästa. Takten skall vara väl befäst i alla gångarter, och hästen skall vara lösgjord och arbetas med ett korrekt stöd i en ändamålsenlig form.

Moment ett vid utveckling av bärigheten, är rakriktningen. Här ligger vikten i att ryttaren förstår, att arbete med rakriktning påbörjas redan vid inridningen av unghästen. Rakriktning är en grundläggande sten, för all ridning. Vid utveckling av bärigheten, syftas arbete med rakriktning däremot på en målinriktad rakriktning, vilket kräver att hästen arbetar med ett gott påskjut och schvung. Rakriktning är även viktigt för hästens fysiologiska hälsa. En häst som inte kan rakriktas korrekt, kommer i det långsiktiga skedet att ådra sig hälsobesvär.

Vid sista skedet under utveckling av bärigheten, riktas arbetet in på samling.

Utbildningsskalans ordning

Den ordning som utbildningsskalans steg är placerade efter, är ingen tillfällighet. Alla de sex stegen är sammanhängande, och genomsläpplighet kan inte uppnås utan att vartenda ett är väl befäst. Dessa steg bör inte placeras i annan ordning, än den tänkta ordningen. Följs utbildningsskalan, så leder detta till en korrekt utbildad häst. Den tyska utbildningsskalan används inte enbart inom tysk dressyr, utan verkar som internationella riktlinjer för utbildning av hästar inom alla discipliner. Även inom andra inriktningar än dressyr, så har ryttaren nytta av en genomsläpplig häst.

Att samtliga av utbildningsskalans moment är väl befästa, innebär inte att inget mer arbete kopplat till denna skala skall ske. Det är viktigt att med jämna mellanrum repetera grunderna, även på högt utbildade hästar. Utbildningsskalan skall verka som en riktlinje inför varje pass, och är den röda tråden inom klassisk dressyr.

I takt med att dressyren har utvecklats, och modern dressyr föddes, så har vikten av en god utbildning många gånger förminskats. Den tyska utbildningsskalan må inte innehålla några genvägar, men korrekt använd leder detta koncept till ett genom åren väl beprövat, gott resultat.