Rose May
Även kallas Majsan var den första ponnyn som kom till våran ägo.  Min kusin håller på med trav så när hon hörde att vi letade en liten ponny så tipsade hon direkt om Majsan. Hon sprang på travet då och var verkligen helt grym på det! Så vi åkte dit och kollade på henne och bestämde oss att henne ska vi ha. Så den dagen hon kom till oss var vi och kollade på hennes sista lopp på Solvalla, hon startade sist och kom 6a på 15 starter och 1 varv. Varken jag eller Jossan kunde rida särskilt bra, så det dröjde ju inte länge förens hon kom på att hon kunde kasta av oss... Mamma meckade ihop ett uppkäk som vi satte på henne. ( Uppkäk är en grej som man använder i traven för att dom inte ska kunna bocka, tror jag.) Eftersom att när hon satte huvudet mellan frambenen och baken var högt upp som satan så kunde man inte sitta kvar, helt omöjligt. Men när hon fick uppkäk på sig och hon inte kunde bocka så vart det mycket lättare och hon kunde inte få av oss lika lätt längre.

Jag startade min absoluta första tävling på Majsan, en klubb tävling på rastaborg. Kommer inte riktigt ihåg, men tror att det var en clear round där vi nollade. Några helger efter var det KM (klubb mästerskap) där vi deltog. Minns att jag tog en riktigt jäkla lång sväng i omhoppningen. HAHA. men på något vis så lyckades vi endå knycka en tredje plats och jag var inte lite stolt! Efter det så tävlade jag inte Majsan något mer. 

Nu för tiden har Jossan Majsan och är ute och tävlar LD+ och LC. Kan ju berätta att hon brukar oftast vinna men hennes svängar, HAHA.


Våran första tävling.


Våran andra tävling.

Jossan och Majsan.

Mint II
Mint va då menade som min ponny. Honom köpte vi bara några dagar efter Majsan. Han hade också gått på travet i stort sett hela sitt liv. Tydligen så hade han tröttnat och hade ingen glädje kvar, så då bestämde dom för att slakta honom, men det fanns inte så mycket slakt bilar nere i Malmö så då körde dom upp honom till Stockholm för att han skulle slaktas här. Bara det att han var ju livrädd för transport och allting, så när dom körde upp honom så backade 5 män in honom med förbundna ögonon.. Här i Stockholm så stog han i mina kompisar Camilla och Claras stall 10 minuter från vårat, där började Camilla rida honom lite smått och  han tyckte det var super roligt. Så ägaren beslutade för att sälja honom istället för att slakta. Jag åkte dit och provred honom, han hade ingen sadel så jag fick rida barbacka, vilket även var första gången i mitt liv. Så jag ramlade av en gång när jag travade, så det var mest skritt. Från den dagen hade jag bestämt mig för honom, mamma försökte hela tiden få mig att kolla runt på andra ponnyer. Hon var skäptisk till att han hade gått som hingst tills han var 11 år, han var 12 nu. Han gick inte och lasta och han hade bara blivit riden på riktigt den sommaren. Men jag vägrade och det slutade med att det blev han. När vi red hem honom så ramlade jag också av. HAHA.

Väl hemma så var det som att rida en ung ponny, han kunde ingenting. Galopp kunde han inte, så när man skulle fatta galopp så vart det trav som gick så jädra fort så jag ramla av, har ingen koll på hur många ggr jag ramlade av honom men säkert över 60 skulle jag gissa på! Han hade aldrig hoppat särskilt mycket utan var därför livrädd för bommar med fler än 2 färger. Med tiden så blev han bättre och bättre, de första tävlingarna, eller ja i princip alla skulle jag ju kunna säga så vart vi uteslutna pga hans titteri. De två sista starterna gick han klockrent och vi kom 2a i en och 4a i en annan. Det var vårat avslut och jag är så jädra stolt att jag, som inte kunde någonting och han som inte kunde någonting kunde lära varandra från botten och uppåt. Nu har Jossan även honom och hon vinner allt i LD+ och LC. Han går klockrent, tittar för det mesta ingenting längre, han går upp till LB utan problem, problemet där är kombenationer som han nu har blivit bättre på. Han visar framsteg för varje dag som går.


Den första bilden som togs på mig och Mint, var på provridningen. Detta var första gången jag satt på honom.

Jag och Mint efter en av våra första tävlingar ihop.


Och såhär bra går det för Jossan och Mint nu.

Timjan
Timjan var min förra C-ponny. Henne hittade jag på annons på hastnet, hon stog i bjursås och det var perfekt eftersom vi hade våran husvagn ståendes där så vi skulle endå upp. Mamma ringde och vi bestämde att vi skulle åka och kolla. Även här så bestämde jag mig för den första bästa och var helt säker på att det var henne jag ville ha. Vi åkte upp en gång till och red ut i skogen och det gjorde så jag bara ville ha henne mer. Så så blev det. Efter någon månad kom min plutt ner till stockholm. I början gick det inte att rida ut på henne utan hon stog bara på bakbenen, efter bara någon vecka fick jag det ur henne och hon var helt cool lugn att rida ut på själv. Hon var väldigt oriden på marken så det tog lång tid att få bort den mesta underhalsen. Men även där vart hon finare och mjukare. De första starterna i LD och LC gick det super och vi nollade varje, sen gick vi upp i LB och där tog det stopp. Hon stoppade och tjurade, så vi gick ner igen direkt men det hjälpte inte. Så fort jag fick start signal så ställde hon sig på bakbenen och ville inte alls. Sen visade det sig att hon även hade gjort så med gamla ägaren. jag hade henne 1½ år. 1 år av den tiden kämpade jag med att få runt henne i LD banor när vi tränade på 120 banor. Men det gick inte och jag kände mig dum när jag kände att hon inte ville och jag ville tävla och och kunna hoppa. Vi fick ett erbjudnde av  gamla ägarna att ta ner deras andra C-ponny Frans till försäljning eftersom Timjan var så dum osv. Så det gjorde vi. Vi bestämde oss för att sälja Timjan och vara helt ärliga med hur hon var osv. Så det slutade med att hon såldes till Gävle, hon kunde inte fått det så mycket bättre. Vilma är så sjukt duktig och har fortsatt med markarbetet efter mig, och nu börjar hon verkligen få muskler och kunna gå i form utan att hela under halsen sätter stopp för det. Det är så himla roligt att se att hon är så sjukt fin i dressyren, dom kommer kunna gå långt dom två. Dock så gör hon likadant i hoppningen med henne.. Vill ni läsa om Timjan och Vimla och hur det går för dom osv så kolla in hennes blogg skimmelmupparna.blogg.se.



Så här såg timjan ut när jag lämnade henne, fortfarande lite underhals men betydligt mindre än när jag fick henne.

Och så här fin har hon blivit nu under 2 år då Vilma har haft henne.

Misteur du Gasseau
Vi fick då först erbjudande att ta ner honom och rida honom till försäljning när Timjan höll på som hon gjorde, vi tveka inte en sekund. Planen var att jag skulle få hem honom 1½ vecka innan skol DM gick så jag skulle starta honom där, så det var anmält och klart. Vi skulle möta ägarna på halva vägen så skulle vi lasta in honom i våran transport. Bara det att ägarna inte kunde när det var planeat utan sköt på det en vecka, så jag hade Frans hemma i 4 dagar innan skol DM. Frans var mycket mer som en lite ponny att rida om man jämförde med Timjan, han knöglade ihop huvudet och gick inte framåt, alla kallade honom symaskinen för han var så trippig i traven. Jag åkte upp med honom till Hasse andra dagen för att hoppa lite innan DM, hoppade då ingen bana utan bara några enstaka. Efter det så red jag honom tredje dagen sen var det skol Dm den fjärde. Skol DM går i LC+5 alltså 85 cm för honom, då hade jag aldrig hoppat en bana på honom. Minns att precis innan vi skulle in på bana så reste han sig jätte högt så vi var nära på att tippa över. Väl inne på banan så kom vi ganska mycket i botten och fel, men vi gick runt med 1 pet och jag var helt överlycklig över att ha en ponny som hoppade. Det fortsatte bra för oss och vi nollade och placerade oss nästan varje start, så vi bestämde oss för att köpa honom och sälja Timjan. Vi debuterade LA ett halv år senare på sommaren, och dessutom dubbelnollade vi den och vann. Det fortsatte bra, vi vann DM 2009 tillsammans och placerade oss i LA+ nationellt. Senare på hösten debuterade vi även MSVB med 1 stopp. Våra tävlings år fortsatte bra året därefter. Det här året har även Jossan börjat tagit över honom mer och mer.



Solero 33
Solero är överlägset den bästa och svåraste ponnyn jag ridigt i hela mitt liv! Honom visste jag inte ett dugg om när vi tog hem honom, det endå jag fick veta innan vi begav oss mot danmark var att han är sjukt svår riden. Jag hade inte sett en film på honom, aldrig sett någon rida honom. Jag hade sen tidigare svurit på att jag aldrig skulle köpa en isabell färgad häst. Det fanns inte enligt planerna, det var den färg på häst som jag verkligen avskydde. Men 2 dagar innan vi hämtade honom fick jag veta att han var isabell, så jag ville först faktiskt knappt åka och hämta honom.. men jag sa inget till mama om det så vi åkte ner till danmark och där stog en tunn lite Solle i gången. Första gången jag red honom hemma skulle jag bara skritta på banan efter den långa resan, det var istället galopp. första halvåret var katastrof, det gick verkligen upp och ner, när vi hoppade var det sken. Andra halvåret gick det fortfarande upp och ner en hel del, men det blev stadigare och stadigare. Tilsammans tog vi hem DM 2010, södertörn ponny cup där vi vann 3 av 4 starter. Det var fortfarande sken efter hindrerna.

 Iår började inte tävlings året skärskilt bra för oss, det började med att han sträckte sig något förfärligt i hagen så det tog flera veckor innan han var tillbaka, när jag ridigt igång honom under två veckor, två dagar innan första elit omgången går han och blir så halt att jag trodde jag skulle förlora honom. 3 veckor senare var han back on track och detta år har en så länge varit det bästa hitils. Rundorna är stadigare och stadigare, och vi har blivit så jäkla mycket bättre! på detta halvår har vi fått globen gehäng och är kvalade till msva. Jag hoppas att det fortsätter såhär bra för oss hedan efter (:


Toledo
Toledo kommer från samma familj som Timjan och Frans. Honom fick jag hem för att rida till försäljning. Han var väldigt jobbig i markarbetet han också, men han har tagit jätte kliv frammåt och är mycket lättare att jobba nu. Han har blivit jätte fin i kroppen, fast just nu går han och tjockar sig i sommar hagen med alla polarna och lever livet. Intresserad av en kanon ponny så hör av er!

/Elina