Idag red jag faktiskt Solle 2 gånger. Efter tävlingen på skästa så har det kännts som om jag och Solle har glidit ifrån varandra rejält och bara motarbetat varandra. Var riktigt nöjd med honom på skästa, helgen efter drog vi till Vingåker där jag inte var lika nöjd. Och nu var det Edsbro där jag absolut inte var nöjd! Mellan tävlingarna har jag inte tränat något utan han har mest fått gått i hagen och chillat och varit ute i skogen. Somsagt på det senaste veckorna har det bara varit pannkaka mellan mig och Solle, han har varit stel, jag har blivit stel på honom, han hänger i bettet och drar och jag blir irreterad och sur, allt blir som en ond cirkel. Började med att rida ut honom en sväng på dagen, han lyssnade inget vidare, så gjorde mycket övergångar. Plockade sedan ut honom igen lite senare för att dels försöka hitta tillbaka till honom och för att mamma skulle få se. Han var väldigt stel i början och även jag, jag satt som en planka, stel i armarna osv, vet int ehur många gånger mamma fick säga åt mig att slappna av, jag liksom spände mig utan att jag märkte det. Jag flyttade honom en hel del för skänkeln, gjorde öppna och slutna smat skänkel vikningar, hela tiden satt jag och försökte komma på hur jag rider honom, hade helt glömt bort hur jag brukade göra.. Allt var bara helt borta. Mot slutet så hittade jag tillbaka och både han och jag slappnade av, han jobbade även rejält med ryggen i slutet! :)

jag och mamma kom fram till att efter Skästa så la jag ner träningen och bara lät honom ta det lungt mellan tävlingarna, och därför körde jag inte något alls på banan, så det är därför att det har blivit som det har blivit. Han har antagligen haft spänningar i kroppen som jag tog ut nu. Ska rida på banan i 10 minuter nästan varje dag framöver bara för att jobba igenom honom så han kommer upp med ryggen innan jag rider ut eller vad jag nu ska göra! :)

Den känslan vi hade, den ska vi hitta igen min älskade.

/Elina