Idag är det en speciell dag! Idag är exakt 1år sedan jag fick Braven. Den dagen var en av de bästa dagarna i mitt liv. Jag kommer ihåg att vi kom till Linns stall och han stod i hagen, de var lite försenade så jag fick ta in honom i stallet och borsta. När Linn och Gunilla kom, gick vi upp till caféterian och skrev lite papper. När det var klart så lastade vi honom i min transport och jag fick lite grejer, sen pratade vi lite och sa hejdå.


Några timmar senare var vi framme i stallet och där väntade några stallkompisar på oss. Jag lastade ut honom och gick runt med honom ett tag. När jag hade gjort det så fick han komma in i sin box, han rullade sig 5gånger, han är så söt!


Det gick väldigt bra i början och han skötte sig jätte bra. Men efter ett tag började han testa mig och det tyckte jag var lite obehagligt, eftersom han stegrade, gjorde luftsprång och sparka i alla gångarter. En gång höll han på i 45minuter och min kompis tyckte det var ett under att jag satt kvar. Det höll på i månader men till slut blev jag van och tyckte det var ganska roligt.. hahah XD




Sen kom de andra problemen. Jag fick en sadel utprovad till honom, som jag hade i säkert 3månader innan vi märkte att han fick ont utav den. Vi åkte in och kollade honom på Ultuna, och där skrev veterinären ut lite metacam till honom. Och under två veckor skulle han vila/skrittas förhand, efter det skulle jag börja tömköra/longera varannan dag under några veckors tid. Efter ett tag fick jag börja rida honom lite grann, dock bara i låg form. Veterinären sa att det skulle ta 6-8månader att bygga upp den ryggen igen. Han hade blivit väldigt tunn, och det var tack vare sadeln.

Sen fick vi ännu ett problem, han hade väldigt mycket blod-blandat snor som rann hela tiden, då åkte vi in till Ultuna igen. De undersökte och röntgade, på undersökningarna kunde de inte hitta något men på röntgen visade det en stor svullnad i bihålan. Spekulationerna gick att det kunde vara en tumör och därför fick vi tre alternativ. Det första var att inte göra nått alls, men om det skulle vara en tumör så skulle den bli mycket mycket värre, det andra var att "borra" ett litet hål in i bihålan och ta ett test, det tredje var att öppna en bit av bihålan och ta ut hela tumören (om det var det).

Vi valde att göra ett litet "hål" i bihålan så att de kunde ta ett test. Så vi lämnade in honom på en tisdag Han var där i 5dagar, det kändes som en evighet. På de dagarna röntgade de igen och gjorde massa undersökningar, men till slut blev "operationen" av, men de hittade ingenting. Sen kollade de hans tänder och där såg de att han hade en infektion i en tand uppe vid bihålan (det hade han tydligen haft ett bra tag), det var möjligt att det hade orsakat blodet i näsan.

När jag kom och skulle hämta honom, så gnäggade han på mig, det var en sån lättnad att få se honom igen. Jag hade varit så orolig. Vi fick med oss massa sprutor som vi skulle ge hemma för att han skulle bli av med infektionen och för att han skulle slippa smärtan.



Efter ett tag blev han bra igen och veterinären sa att jag fick ut och tävla igen, men jag ville vänta tills ryggen var helt okej. För det var inte helt bra än.

Jag gjorde allt för att ryggen skulle bli bra, tömkörde, longerade, masserade, tog dit kiropraktor ibland för att kolla, han fick akupunktur och han blev alltid riden i låg form (precis som veterinären sa att jag skulle göra). Och vi köpte den gamla sadeln som Linn hade haft på honom för att allt skulle bli så bra som möjligt.

De tävlingarna vi startade under våren/sommaren gick skit dåligt. Dock kunde vi gå från 8:or till 2:or, haha. ;) 



Fast sen hände nångonting, jag hittade massa knappar under sommaren. På fälttävlanslägret vågade jag rida på honom lite, jag började träna för Birgitta Kjellin och hon sa åt mig att jag inte får mesa i min ridning. Jag var tydligen för försiktig, för nu hade han musklerna, det var bara jag som måste lära mig rida honom på ett nytt sätt.
På tävlingarna efter det gick det bara uppåt, 65% i LB:1 och 3:a, nästan 69% i LB:1 och 2:a, 65% i LB:1 och 1:a, 65% i LA:1 och 2:a. Sen har vi blivit rejält mycket bättre efter det, nu har vi verkligen hittat varandra.



Braven är seriöst det bästa som någonsin hänt mig, han var min drömhäst långt innan jag köpte honom och nu är han min... Jag älskar honom så sjukt mycket! ♥

/Vicky